BRA BRIARD – EN BRA BRUKSHUND!
Det var 1986 jag fastnade för briard…… jag fick "kassera" min då 4-åriga cocker som visade sig ha gravt HD-fel med måttliga pålagringar och besökte SKK:s utställning i Västerås för att kolla in vilken hundras jag skulle ha….. eftersom cockern hade certpoäng i elit spår och var lydnadschampion så var målet att hitta en något större ras, lämplig att "jobba" med. Jag hittade BRIARD - en ras jag överhuvudtaget inte hört talas om innan dess. Jag köpte dock inte grisen i säcken utan pratade med valpförmedlare, tittade på korningar, lydnadsprov ochutställning innan jag tingade min första briard. Jag har aldrig ångrat rasvalet!
Nummer ett, KIDDY, född 1987, var en mycket alert och smidig tik som också hade extremt lätt för att lära, var mycket koncentrerad redan i späd ålder och gjorde allt för att matte skulle vara glad och nöjd. Hon var en mycket frisk hund - om man undantar att hon drabbades av erlichia vid ca 6 års ålder och fick lägga av med brukstävlandet efter det – hade en lättskött päls och blev nära 15 år gammal. Kiddy var ganska intensiv när matte kom hem och steppade otåligt och undrade vad händer, vad händer och när ska vi jobba…? Kiddys fulla namn var SBCH Korad SLCH NLCH SL(elit)CH SUCH Welanee Full of Fun och hon var kvalificerad till 8 SM i lydnad och ett i bruks. Kiddy tävlade mest elit sök men hade även certpoäng i elitspår i en av sina få elitspårtävlingar. Kiddy var mycket ”förig” och jobbade av två olika skäl – för att det var kul och för att göra matte glad…
Jaffa på bryggan vid stugan i Arvika. Idag, 30 juni 2008 har Jaffa somnat in
Nummer två, JAFFA JET, född 1994, var in i det sista en intensiv och "alltid-redo-för-jobb-hund". Jaffa kunde inte koncentrera sig ordentligt förrän i 3-4 års åldern. Hon jobbade inte främst för att matte skulle vara nöjd och glad utan för sin egen skull men tyckte allt arbete var toppen. Jaffa var också en frisk hund (ta i trä). Hon var otroligt lugn inomhus och i bilen, bunden vid uppletanderutan etc och hon lurade mig åtskilliga månader när hon flyttat in. Vad är detta för träbock, undrade jag då.. Sanningen var att Jaffa bidade sin tid. Hon kopplade av maximalt men tände direkt när det var dags att göra något. Jaffa pensioneras från tävlande 2003 men tränade både lydnad, uppletande, spår och ibland t o m lite sök i all enkelhet. Jaffa hade även hon en lättskött päls men på äldre dar så gjorde hon som Kiddy gjorde när hon blev gammal - borste fram, hund bort! Hon var en mycket okomplicerad tös som var godmodig mot allt och alla. Frågan är om man någonsin får en sådan lättsam hund igen. Jaffa heter egentligen SBCH korad SLCH SUCH NUCH Rio de Oro Jaffa Jet. Jaffa har tävlat endast lite lydnadsklass utan har koncentrerat sig på spår. Hon har dock cert även i ekl sök och var inkvalad till två SM i bruks, spår.. Det borde ha varit flera men på ”äldre dar”, när Jaffa till slut hade i stort sett fullt på specialen, började hon istället ta ut svängarna på lydnaden. Jaffa var i hela sitt liv mycket frisk och försäkringen utnyttjades bara för rotfyllning av en i 2-årsåldern avslagen huggtand.
Nummer tre, BOSSE BUS (t h på bilden ovan) är ju son till Jaffa Jet och blev helt enkelt bara över. Han är född 2001 och gick och skrotade tills Jaffa blev pensionär. Han är väl så bra "material" som Kiddy och Jaffa - kanske bättre för där finns ännu mer jaktkamp- och social kamplust. När jag så småningom tog mig an Bosse blev även han brukschampion i spår. Bosse är tränad på ”hobbynivå” och inte alls så genomarbetad som Kiddy och Jaffa. Bosses fulla namn är SBCH korad SUCH Barabu och meningen är väl att han nån gång ska ut även i lydnadsklass elit…. Han har första pris i lydnadsklass III men träningen går fortfarande på halvfart. Jag skulle önska att det dök upp någon med en bra tik som ville använda Bosse, som jag själv tycker är en mycket bra briard inte minst mentalt. Jag skulle nämligen själv vilja ha en ”Jaffa II”… Även Bosse är duktig på att koppla av. Han har mycket lättskött päls men å andra sidan så älskar han att bli borstad och kommer gärna och lägger upp sig för lite borstning. Han är en jättesnäll grabb men mycket ”på” när det är dags att göra något. Han är okomplicerad och möter andra hundar i första hand med lekinviter. Att slåss är inte Bosses grej. Bosse har överhuvudtaget aldrig utnyttjat sin försäkring (ta i trä).
Nummer fyra, O`Lydia ZAFFRAN, född 2007, är en sparv bland hermelinerna för hon är nämligen min första fawnfärgade briard. Att det blev så är en ren tillfällighet eftersom jag skulle ha en svart tik men ”fell in love” med Zaffran vid fyra veckors ålder. Trots flera besök hos uppfödare Mi i akt och mening att ta en svart tik höll jag i slutändan fast vid mitt hjärtas val. Zaffran är dotter till en tysk fawnherre och Jaffas OCH Bosses halvsyster Rio de Oro Ruzzin. Zaffran är en zynnerligen zöt och znäll hund med mycket lek. Även hon är en riktig fena på att koppla av i främmande miljöer. Vad det blir av henne är skrivet i stjärnorna…..
En bra BRIARD är m a o en alldeles utmärkt brukshund som med rätt träning kan mäta sig med de flesta andra raser. Jag måste dock erkänna att när man tävlar är alltid en borste med i bagaget……Vilken ras man än väljer så gäller det ju att vara noga med att välja "rätt" när man väljer uppfödare och noggrant kolla så mycket som möjligt vad gäller valpens härstamning, sjukdomar, ja allt man kan kolla…. Man vill ju ha kvar sin fyrbenta kompis så länge som möjligt och man vill framför allt att hunden ska vara frisk och sund. Tävlandet är ju bara en bisak, det är den dagliga samvaron med kamrat hund som är det viktiga. Alla hundar mår bäst om de får såväl mental som fysisk aktivitet De senaste åren har allt fler briarder visat att BRIARDER KAN på appellplan och i skogen !